Galleriet | Reserapporter | Kryssavdelningen | Press | Birdprotection | Bird Alarm (BA) | Svenska fågellistan

Nyhetsarkivet

Här finner du de artiklar som har publicerats på club300.se. Välj nedan vilken kategori du är intresserad av och artiklarna listas sedan efter publiceringsdatum med den senaste först.

Välj kategori:



Publiceringsdatum: 2013-11-09
Senhösten levererar - gråhuvad sparv och svartstrupig järnsparv!
2013-11-09 Webbredaktionen

Under den senaste veckan verkar det ostliga flödet ha varit konstant, trots det sena datumet, med bland annat ökensångare. Idag kom dock de riktiga bomberna - först svartstrupig järnsparv på Stenåsabadet och sedan gråhuvad sparv på Utlängan.



Svartstrupig järnsparv (Foto: Mats Wallin)

Ett par minuter i tre slog lördagens första bomb ner - svartstrupig järnsparv i Campingdungen, Stenåsabadet på Öland. Kort därefter kommer en dementi att det inte rör sig om en svartstrupig utan en sibirisk järnsparv. Många C3-medlemmar har svartstrupig på sina listor efter dels fågeln i Viarps mosse i oktober 2009 men framförallt efter den mycket vänliga fågeln som fångades på Ottenby i oktober 2010. Sibirisk järnsparv däremot saknar desto fler, med få fynd de senaste åren och en fågel på Gotland där de sura dipparna blev många. En stund senare stod det dock klart att det rörde sig om en svartstrupig järnsparv trots allt.

- Jag har aldrig sett sibirisk järnsparv tidigare, och kanske var det en sådan omedveten önskan som fick mig att tvivla på mitt första larm, säger Robert Lager, en av upptäckarna. Svartstrupig järnsparv såg jag som så många andra förra gången på Öland, då den kröp vid Hahns f d sjöbod samma dag som den fångats på udden. Men den här fågeln var faktiskt finare utfärgad med en ordentlig haklapp, men också ganska krämigt färgade ögonbrynsstreck. Så förvirringen initialt känns absolut inte skämmig.

När jag når Robert Lager på lördagskvällen är han fortfarande skärrad. Stenåsabadet är hans vardags-/hemmalokal eftersom han bara bor ett par kilometer från lokalen. Idag fanns ingen lokal som riktigt kunde mäta sig med Stenåsabadet då det under dagen, förutom järnsparven, även upptäcktes en ökenstenskvätta och en bergstaigasångare. Den senaste veckan måste också anses extrem med åtminstone två
kungsfågelsångare, en sedan tidigare stationär taigasångare och en brunsångare! 

- Jag besöker lokalen flera gånger i veckan under vår- och höststräcket och hade mycket riktigt varit där redan tidigt i morse. Då var där just inget i buskarna och ridåerna, så jag gick norrut längs stranden för att sträckskåda i lä av en stuga ute vid Stenåsa ör. Sydostan friskade i och ett småtrevligt mås- och alfågelsträck dominerade. På väg hemåt kom larmet om ökenstenskvättan, samtidigt som det tidigare aviserade regnet drog in och gav en blöt inramning till obsen av ökenstenskvättan.

Helt genomblöt kom Robert hem med blev snart uppringd av Kristoffer Lager, som lite skärrad meddelade att förutom bergstaigan, hade någon sett en mindre flugsnappare i dungen. Med tanke på årstiden och det fina inflödet som uppenbarligen skett under dagen, åkte han på studs ner igen. Bergstaigan visade sig skapligt
 fin eftermiddagssol direkt han anlände, men tillsammans med Mats Wallin började han leta efter flugsnapparen och en möjlig brun-/videsångare som upptäckaren av bergstaigan (Johannes Rydström) hade sett i norra kanten.

- Vi gick sakta västerut längs norra kanten, kom ut ur dungen i det s k "raritetshörnet" (där det bl a setts  en sibirisk järnsparv 1987) och plöjde med någon meters lucka över en upplagd jordhög, överväxt med höga nässelstänglar. Ett par rödhakar visade sig och så flög något annat upp, rundade oss och satte sig helt exponerad lågt i en fläderbuske där vi just  passerat i dungens NV hörn, avstånd kanske 40 meter. Vi blev båda helt perplexa och babblade i mun på varandra att det är en "sån där järnsparv". Jag fumlade med tubens stativ medan Mats brände av en serie bilder. Jag fick in den i tuben och hade bara i tanken svartstrupig järnsparv. Men när Mats böjde sig över okularet, var den borta! Jag blåste allt vad jag orkade i min visselpipa, för det var en handfull skådare längre bort i östra delen av campingen. Så började jag fippla för att få ut ett larm, på svartstrupig järnsparv.

Samtidigt som folk kom springande från östra delen av campingen, började de titta på Mats kameradisplay. Bilderna visade inte tydligt strupens utseende och samtidigt insmög sig tvivlen hos de närvarande. De frågade sig om den inte var lite väl gul i ansiktet för svartstrupig? Eller lurades bilderna? Robert försökte larma ett korrigeringslarm, som i stället blev en dementi. Men efter ytterligare granskning av bilderna, framträdde  ändå en svart triangulär haklapp. Snart samlade sig massorna och skallgångskedjorna om 60-70 personer resulterade i att alla hann se fågeln i anslutning till den ruderatmark där de ursprungligen stötte den. Fågeln utgör fjärde fyndet för landet, med fynd 14-15 juni 1988 på Stora Fjäderägg, Västerbotten , 24-25 oktober 2009 vid Viarps mosse, Skåne samt 10-17 oktober 2010 på Ottenby, Öland.


Gråhuvad sparv (foto: Lars-Gunnar Lundqu
ist)

En knapp timme efter att den svartstrupiga järnsparven hade upptäckts kom nästa larm som fick hjärtat att slå. En möjlig ung gråhuvad sparv på Utlängan, signerad Lars-Gunnar Lundquist - vem annars?! Bedrövad av att ha larmat en videsångare som brunsångare igår ville han revanschera, och det med besked!

- Jag upptäckte en liten fältsparv, säger Lars-Gunnar.
Uteslöt dvärg- och videsparv, den enda tanken vid upptäckten var en tung udda fältsparv. Hade faktiskt ingen aning om vilken fältsparv det kunde röra sig om. Tog snabbt en bild med mobilen genom tuben och ringde Anders Eriksson. Drog sedan över en bild till honom på vilken svaret följde att det såg bra ut för en ung gråhuvad sparv.

LG tog ytterligare bilder med mobilen och messade iväg till Anders, som befann sig på Öland på RK-möte. Den samlade raritetskommittén kunde sedan vinka in den som gråhuvad sparv och ännu en mega upptäckt av Lars-Gunnar var nu ett faktum! Fågeln födosökte på en liten stickväg in mot Rolles föräldrahem i byn på Utlängan, och var kvar när LG lämnade platsen. Fågeln utgör andra fyndet för landet, med förra årets fynd av en utfärgad hanne den 29 april-2 maj vid Gislövs stjärna, Skåne.


Ökenstenskvätta, 1K hona (Foto: Bosse Carlsson)

De senaste dagarnas uppträdande av ostliga arter är häftigt, och inte helt förvånande är det senhösten som levererar de riktigt tunga arterna. Sent på eftermiddagen idag lördag kom ett larm om tre möjliga klippsvalor i Skanör, Skåne som hade eftersökts utan resultat under eftermiddagen. Hittas svalorna och artbestämningen kan bekräftas, finns det många som ännu saknar arten på Sverigelistan.

Vidare har det upptäckts en hel lite mindre ovanliga arter den gångna veckan.
 Än så länge har tre ökenstenskvättor setts i landet, förutom ovan nämnda individ vid Stenåsabadet upptäcktes idag även en individ vid Trosa, Sörmland och tidigare i veckan, 5 november, sågs en ung hanne vid Djaupdy på Gotland. Gårdagens videsångare på Utlängan, som LG först larmade ut som brunsångare, utgör det överlägset senaste fyndet i Sverige. Tidigare är den senaste fågeln en individ på Rivet, Gotland som befann på sig lokalen 21-29 oktober 2006. Andra upptäckter den senaste veckan är den tidigare omnämnda bergstaigasångaren och brunsångaren på Stenåsabadet, ett antal kungsfågelsångare samt en blek tornseglare i Aspö, Blekinge på torsdagen.


Artikeln uppdateras fortlöpande.

Webbredaktionen



© Club300 | Om cookies Till toppen av sidan
CLUB300
Zeiss Naturbokhandeln ITAB Välkommen till Getterön!